Fredagsförfall: Mentalsjukhus

I slutet av 1870 uppfördes en fattiggård. Denna flyttades över sjön till andra sidan och i dess ställe uppfördes 1910-1912 en ny byggnad i tegel. Första kostnadsberäkningen 1904 var 65 000 kronor, vilket i dagens värde motsvarar över tre miljoner. Sannolikt blev bygget markant dyrare då en till våning lades in för sinnessjuka.

Skräddar-Greta, eller Skräddarmora som hon kallades, blev ställd på backen fattig och hemlös när hennes man Johansson försvann. Skräddarmora hankade sig runt i bygden på pepparkaksfösäljning och frågade ständigt: "Har ni sett Johansson". Hon tiggde sig även två gånger till Sundsvall och letade efter sin Johansson, efter att någon tutat i henne att det var dit han flyttat.

Med åren blev hon allt mer sinnessjuk, bland annat blev hon rasande om någon hostade i hennes närhet. Vilket barnen givetvis gjorde och frågade om hon fått tag på Johansson än.

Till sist omhändertogs hon av fattigvårdsmyndigheten och sattes in på detta sjukhus, där hon avled 1913.

Fattiggården var självhushållande med såväl eget jordbruk som egen skola. 1948 stod ett nytt ålderdomshem klart i kommunen så staten tog över fattiggården och då som renodlat psykiatriskt sjukhus. Redan från start drevs psyket som ett sekundärsjukhus till länets stora psykiatri.

Sjukhuset bestod av tre öppna och två slutna avdelningar, som mest 154 vårdplatser. På mitten av 1970-talet bestämdes att en ny byggnad skulle uppföras och ritningar togs fram, så allt löpande underhåll drogs in. Det såg ut som sjukhuset stod inför en ljus framtid.
Emellertid kom en vårdreform som pekade på att patienterna borde integreras bättre i samhället med egna boenden, att kunna gå till affären själv och liknande. Detta var inte möjligt vid platsen då det är långt till närmsta affär. Så istället beslutades hösten 1980 att lägga ned sjukhuset. För att klara driften fram till nedläggningsdagen renoverades byggnaderna för idag motsvarande tre miljoner.

Personalen (72 tjänster) fick ingen vidare information från ledningen, istället fick de läsa om diverse rykten om nedläggning i tidningen. Det var många turer fram och tillbaka om nybyggnation eller nedläggning. De vid tidpunkten 115 patienterna var män, de flesta med schizofreni och hög ålder med kroppsliga besvär. De hade länge suttit inlåsta med dygnet-runt vård.

Det fanns planer på att avveckla sjukhuset under en tioårsperiod, på det sättet skulle många i personalen hinna gå i pension och många patienter dö i den miljö de befunnit sig en stor del av livet. Oklart varför valdes istället en femårsplan med snabb avveckling. Personal flyttades runt så gott det gick inom kommunen och patienterna fick annat boende. Tyvärr försvann någonstans förslaget från vårdreformen att patienterna skulle få lika mycket vård som tidigare, så de levde inte så länge i sina nya boenden.

Efter några år utan verksamhet renoverades byggnaderna på nytt och användes som flyktingförläggning under några år. Idag ägs byggnaderna av en privatperson som bor på platsen och han har ansökt om att få riva själva sjukhuset. I början av 2000-talet frös värmesystemet sönder med fuktskador och frysskador som följd, att renovera skulle kosta en rejäl slant och någon användning för byggnaden är svår att finna.

Byggnaden hålls låst och under uppsikt men då jag känner ägarens bror var det lätt att få fram en nyckel för fotografering.

Tre våningar plus vind och källare. Även om det mesta är ombyggt till "moderna" lägenheter av ringa intresse tog det sin tid att knalla igenom.

De flesta fönster har tyg framför sig sedan ett gäng använt byggnaden för spel med air soft guns.

I trapphusen hänger färgen från väggarna.

Mycket vackert läge invid sjön.

Taket är inte längre tätt...

Spread your wings and die!
Gott om döda svalor som hittat in, men inte ut.

Mer hängande färg.

Tre generationer färg och en svalmumie.

Fascinerande hur sådan där färg vittrar.

Det hänger även från taken.

Som de flesta gamla mentalsjukhus finns här ett väl inarbetat spökrykte.

Omklädningsrum.

Källargång.

Likströmsgenerator med gott om kräm.

Vid fotobesöket kände vi inte till varför det satt tyg för fönstren, en tomtegardin kändes udda.

Vittrande svala.

Elementrören rostar.

Fyra årstider.

Hängande tapeter, vittrande färg och mögel i taket.

Här växer mossa på parketten.

Mmmmmögel.

Vindsfönster.

Hissmotor, sattes in på 1960-talet.

Hängande takfärg.

Vittrande elementrör.

Ännu en död fågel.

Ficklampslek.

Pannrummet.

Ytan på en arbetsbänk som stått under vatten.

Kontrollpanel till en av de tre pannorna.

Mätare.

En lamparm kastar en skugga.

Än mer hängande färg.

Lyktstolpe ute på gården.

Detaljbild från fasaden.